Min Tanke Symfoni...

"Du behöver inte läsa mer om du inte gillar det jag skriver." Mvh Ann-Christine

I mitt huvud.

I mitt huvud snurrar det mycket tankar och aggressioner just nu, det är som en ända stor karusell. Varför skall min underbara fantastiska syster dotter behöva få en sådan svår sjukdom? Om jag ändå kunde hjälpa henne på något sätt men jag känner mej maktlös. Jag skulle kunna göra vad som helst för henne så hon kunde bli frisk. Hon är så tapper i sitt kämpande och jag har henne i mina tankar hela tiden. Hon är ju också min 25 åriga vän trots att hon bara är 17 år gammal så har vi så mycket gemensamt att snacka om.

En del av mina tankar är också hos mina underbara barn Robin som är i Nya Zeeland och reser runt med en kompis och flickvän. Jag får väl erkänna att jag saknar dem här hemma väldigt mycket. Sanna som nyligen kommit hem från Egypten med sin pojkvän. Det är skönt att de är hemma igen fast jag unnade verkligen dem den där underbara semestern som dom hade. Även om Sanna hade kunnat blivit såld för några kameler, men tydligen så ville Markus ha kvar henne eftersom de kom hem båda två.

Sedan har jag ju min bonusdotter med make och mitt underbara barnbarn som var här förra helgen. Mina föräldrar som jag har ganska nära mej också, de bor ju bara ett stenkast ifrån mej. Och jag vet att de har det jobbigt nu med sitt barnbarn som är sjukt. Men vi alla finns ju där och det vet min syster dotter med familj om.

Sedan finns det ju också en hel del tankar om min underbara prins som jag håller så kär. För det har jag inga ord jag tror inte de orden finns som skulle kunna beskriva de känslorna som jag har för honom. Det är så skönt att han finns i mitt liv nu och jag skulle inte kunna tänka mej ett liv utan honom nu. Han fanns ju så nära mej hela tiden men det var en slump att vi fann varandra, ja jag tror faktiskt på ödet. Det var meningen att jag skulle gå igenom så mycket innan jag kunde landa helt. Och våga lita på känslorna igen.

Anki

Foto Ann-Christine Svensson

Kram!!!!

ååh moster, du skall inte vara ledsen för min skull, du måste veta att det är lättare om alla är glada istället för ledsna när jag möter dem, sen kan jag ju själv inse att det är svårt att dölja en sådan sorg, och alla dina tankar värmer mig för de visar att du älskar mig, så frågan är hur skall man göra för att vara glad samtidigt som man tycker synd om någon? men vet du vad? jag tror att det är just du som kan lyckas med detta! älskar dig Teskedsmoster!

Vad jag HATAR denna sjukdom, varför finns det inget dom kan göra????? Det sägs att forskningen gått framåt med det tycker jag man inte märker. Har nu haft 4 fall ivåran släkt som gått bort i denna jobbiga sjukdom. Tänker på er. Bamse kram till dig!