Min Tanke Symfoni...

Eftersom det var en helt ljuvlig vinterdag i dag så tog jag bilen och gav mej i väg till Fjäråsbräcka. Det var bara jag och min vän kameran som vandrade där uppe, det var så fridfullt. Jag fångade vintern på en hel del bilder för det var så vackert. Snötyngda träd fanns det gott om men på en del ställen hade väl solen kommit åt och tinat upp snön från grenarna. Det bästa med att vandra omkring ensam med kameran är att man rensar hjärnan och får chansen att tänka utan att bli störd. Samtidigt som man känner hur mycket energi man suger in.

Helgen som varit har också varit ljuvlig och så avslappnade, det är precis vad jag behöver nu i mitt liv. Vi har tittat på film bla "Bröderna Karlsson" den var jättebra och väldigt roande, man fick några goa skratt när man såg på den. Min Prins och jag har bara njutit av den lediga helgen och med på ett litet hörn så var sonen också med. Jag längtar redan efter nästa njutningsfulla helg.

Minsann fanns det inte ett hjärta ritat i snön på min promenad.....nja jag var ju självklart den skyldiga som ritade det i snön givetvis. Jag kände bara för det helt plötsligt när jag gick där i mina tankar. Och vad jag tänkte på är ju min alldeles egna hemlighet.....ja någon kanske vet.....

Den här bilden tycker jag mycket om den la jag som mitt skrivbords underlägg på min dator med en gång när jag kom hem. Gärdsgården och vägen går framåt liksom vad jag gör i mitt liv nu, det är slut med att halka bakåt igen även om det är halt på vägen i bland. Trädet som står där ensamt på heden tycker jag är vackert när det sträcker sina kala grenar emot molnen. Det visar vilken styrka det finns och det är den styrkan jag känner inom mej nu.

Anki